Hopplöshet
Jag hatar att känna såhär.
En uppgivenhet, en hopplöshet, som inte går att bota.
Jag river ner allt jag byggt upp, för att bli starkare igen.
Men är det verkligen någon idé?
Antagligen inte.
Men man vill så jävla gärna bara försöka, för det är en mänsklig strävan.
Man bara vill.
Men ännu en gång, så går det inte, det är inte meningen, helt enkelt.
En uppgivenhet, en hopplöshet, som inte går att bota.
Jag river ner allt jag byggt upp, för att bli starkare igen.
Men är det verkligen någon idé?
Antagligen inte.
Men man vill så jävla gärna bara försöka, för det är en mänsklig strävan.
Man bara vill.
Men ännu en gång, så går det inte, det är inte meningen, helt enkelt.
Kommentarer
Trackback
