Jaha
Så har man äntligen gett med sig , börjat blogga. Usch , känner mig faktiskt lite mainstream nu.
Men det behöver ju o andra sidan inte vara så dåligt iofs , jag gillar ju att skriva , så jag får väl hoppas att ni kommer tycka om att läsa mina väldigt konstiga inlägg och tankar.
Enjoy!
Men det behöver ju o andra sidan inte vara så dåligt iofs , jag gillar ju att skriva , så jag får väl hoppas att ni kommer tycka om att läsa mina väldigt konstiga inlägg och tankar.
Enjoy!
Square One!
Så sitter man här natten till lördag kl 03:08 och tänker skriva något vettigt. Det vet jag faktiskt inte om jag orkar.
Sitter nu i Norrköping hos min vän Cattis , som för övrigt ligger och sover med sin son. Helt underbar unge det där :).
Men så kommer dessa tankar , om och om igen. Varför? Det kan jag nog inte svara på. Livet behandlar en väldigt orättvist ibland , men ska man tro på att det kommer behandla en rättvist tillslut ? Eller är det bara något man ska försöka inbilla sig?
Ja svaret på den frågan kan nog endast ni själva svara på skulle jag tro. Kommer du på något vettigt svar så får du gärna skriva det.
Eftertankar , gjorde jag rätt val? Rätt beslut vid rätt tidpunkt ? Ingen idé att sitta och rabbla upp vad eller varför hela tiden , eller varför inte det berömda tänk om? Nej tack.
Kärlekens läge? Ja jo , det är ju det som är den stora frågan. Behöver man verkligen någon , eller vill man bara ha någon som behöver en själv? I need you to need me too. Som en vis person en gång sa.
Konstiga kommentarer. Ute och går , får höra att man är någons andra hälft , är det bra eller dåligt? Ska man ta det seriöst eller inte? Jag vill verkligen tro och lita på någon på det sättet igen , men vågar man verkligen? Är det värt det? Förmodligen. Om livet inte hade varit svårt , jobbigt och rent ut sagt jävligt , vad hade det då funnits kvar att kämpa för? Ingenting alls. Jag kämpar för andra , inte mig själv. Jag kämpar för dig , ditt liv , min kärlek. Så på ett sätt kämpar jag väl mer eller mindre för mig , mina drömmar och saker jag vill uppnå. Ska man verkligen bry sig så mycket? Ska man få den kittlande känslan i magen varje gång du skriver? Ska man bli helt knäsvag varje gång man ser dig?
Just live and forgett , let your heart bleed out dry.
Nu har ni förmodligen tröttnat på att läsa , så nu är det dags för mitt avslut. Men oturligt nog så kommer jag inte på något klyftigt , så det får bli ett normalt. Hejdå.
Sitter nu i Norrköping hos min vän Cattis , som för övrigt ligger och sover med sin son. Helt underbar unge det där :).
Men så kommer dessa tankar , om och om igen. Varför? Det kan jag nog inte svara på. Livet behandlar en väldigt orättvist ibland , men ska man tro på att det kommer behandla en rättvist tillslut ? Eller är det bara något man ska försöka inbilla sig?
Ja svaret på den frågan kan nog endast ni själva svara på skulle jag tro. Kommer du på något vettigt svar så får du gärna skriva det.
Eftertankar , gjorde jag rätt val? Rätt beslut vid rätt tidpunkt ? Ingen idé att sitta och rabbla upp vad eller varför hela tiden , eller varför inte det berömda tänk om? Nej tack.
Kärlekens läge? Ja jo , det är ju det som är den stora frågan. Behöver man verkligen någon , eller vill man bara ha någon som behöver en själv? I need you to need me too. Som en vis person en gång sa.
Konstiga kommentarer. Ute och går , får höra att man är någons andra hälft , är det bra eller dåligt? Ska man ta det seriöst eller inte? Jag vill verkligen tro och lita på någon på det sättet igen , men vågar man verkligen? Är det värt det? Förmodligen. Om livet inte hade varit svårt , jobbigt och rent ut sagt jävligt , vad hade det då funnits kvar att kämpa för? Ingenting alls. Jag kämpar för andra , inte mig själv. Jag kämpar för dig , ditt liv , min kärlek. Så på ett sätt kämpar jag väl mer eller mindre för mig , mina drömmar och saker jag vill uppnå. Ska man verkligen bry sig så mycket? Ska man få den kittlande känslan i magen varje gång du skriver? Ska man bli helt knäsvag varje gång man ser dig?
Just live and forgett , let your heart bleed out dry.
Nu har ni förmodligen tröttnat på att läsa , så nu är det dags för mitt avslut. Men oturligt nog så kommer jag inte på något klyftigt , så det får bli ett normalt. Hejdå.
