Buggah













Lite  bilder, helt enkelt. Hejdå.

Rädslan försvann






Det har varit lite tort med skrivandet och bilderna här på sista tiden.
Ska försöka komma igång så fort jag fått ner min dator till Malmö.

Jag har så mycket att säga,
men ändå får jag inte fram något alls.
Jag har så mycket jag vill beskriva och visa,
men ändå får jag inte fram något alls.
Jag kanske är påfrestande och jobbig,
ofta..
Men jag vet inte hur jag ska vara med dig.
Jag vet inte vem du vill att jag ska vara,
för jag vill vara perfekt för dig.
Jag vill vara med dig, inget annat.

Ledsen för allt som hänt, det är jag.
Det kändes väldigt jobbigt,
att se dig sådan igen, att se hur du såg på mig.
Som att det vore slutet.
Jag vill inte vara med om det igen, helt enkelt.
Är det så enkelt?
Ja, det ska vara så enkelt.
Vi älskar varandra, då är det så enkelt.
Nog med komplicerade argument och diskussioner,
om helt onödiga saker.
Idag börjar den nya Martin, som ska förändra sig.
Och göra något för den här världen.
För dig, och för er, för oss alla.
Jag tänker förändra.
Jag vill förändra.
Kan jag förändras?

Jag vill så mycket, kanske för mycket.
Allt jag vill är att alla ska ha det bra.
Om det så är utan mig, eller med mig.
Det är min enda önskan.
Om jag så ska behöva offra mitt liv,
för att få dig lycklig,
så kommer jag göra det.

Är det så att jag är självdestruktiv kanske?
När där inte är några problem, så skapar jag dem?
Kan det verkligen vara så?
Det känns så.
Är det jag som gör fel? Eller försöker för mycket?
Spelar det någon roll vem det är som gör fel? NEJ.

Jag tänker förändra, jag tänker vara med dig.
Jag tänker, för mycket.
Jag ska vara jag.

Idag är en regnig dag.
En tankens dag, då jag sitter här ensam ännu en gång.
Oavsett om jag har folk runt mig hela tiden.
Så känner jag mig ensam.
Allt är fortfarande så nytt.
Jag håller fortfarande på att vänja mig.
Jag hoppas verkligen att det går.

Jag längtar, jag suktar, jag känner.
Mitt hjärta det slår..
Jag tittar ut över horisonten.
Jag ser dig, mitt hjärta det slår hårdare.
Du närmar dig mig, jag känner dig.
Jag känner dina armar omfamna mig,
som en stor trygghet.
En varm känsla fyller min kropp.
Jag ser dig i ögonen, och känner.
Jag känner att detta är vad jag vill.
Dina läppar möter mina, jag blir vild.
Mitt hjärta det hoppar nästan ur mig själv.
Så som i tecknade serier du vet?
Så förälskad och så dränkt.
Så borttappad i dina ögon.
Du tar min hand och leder mig iväg.
In i ett liv av storm.
Jag trivs.

Jag älskar.
Jag älskar, som aldrig förut.

RSS 2.0