Korv

Måste bara även berätta att jag hade den mest konstiga drömmen jag har haft på länge idag.

Jag låg och sov i min säng som vanligt, när jag helt plötsligt vaknade ..
Brevid mig brukar jag vakna upp utav att flickan i mina drömmar ligger där men, inte idag!

Idag låg där en jävla KORV.
Va i helvete?

Rätt val.

Många gånger så går man och funderar på om man gör rätt val.

Man går och undrar hur det hade kunnat bli om man gick en annan väg,om man valde en helt annan inriktning.
Valde jag rätt person att spendera min tid med just vid det ögonblicket?

Det är sådana tankar som jag tror att många går och tänker just nu i denna stund.

Men varför?
Vad är poängen med att oroa sig över vad som skulle kunnat ha vara , vad som har varit och vad som komma skall?
Varför inte bara leva för det som är NU?

Oroligheten förstör så mycket för folk,relationer, ja allt.

Men insér ni det?
Det tror jag faktiskt inte att ni gör.

Varför inte bara låta allt bli som det blir och leva för det som är, och även ta det för vad det är.

Livet är för underbart för att slösa på massa onödiga tankar, lev ditt liv som aldrig förr.
Lev ditt liv till 110% och oroa dig inte över vad som kommer hända, det händer av en anledning.
Älska personer i din omgivning för de dem är, inte för vad de åstakommit.

Älska mig för den jag är.

Lyckolycklig.

"Jag är gladledsen, lyckoolycklig och avslappnadspänd.
Allt på samma gång.
Och min kropp, mitt psyke börjar belastas för mycket.
Du är den jag tänker och hoppas på, du rör dig som jag önskar och beundrar.
Du är hon jag längtat och längtar.
Blunda för den skörhet som finns i mina meningar."

Jag sa;

"Jag blundar, men ser tydligare.
Det finns någon som förstår mitt sätt att sväva.
Du vill inte längta mer nu, men jag vet att det finns en evighet kvar att leva, vilken du och jag ska dela tillsammans, om det så bara blir en natt.
Någon dag får verkligheten sin rättvisa, vi får svar på det obeskrivna i oss.
Vi har samma längtan.
Efter dagen då våra läppar möts i en exploderande passion, då vi älskar tills vi somnar,
tillsammans.

Andravalet.

Det är lite konstigt , oavsett vad jag än gör eller säger , så hamnar jag alltid på andravals listan.

    Man går på jobbintervjuer , försöker visa att man finns där för ens vänner , det finns verkligen inget viktigare för mig.
    Vad får man tillbaka? En paj i ansiktet.
    Varför är jag ett andrahandsval? Det är vad jag egentligen vill veta.

Visst att man inte blir vald till det man faktiskt vill ibland , det kan jag stå ut med.
   
    Men varje gång? Är det verkligen meningen att det ska vara såhär?


Massvis med känslor som skuttar runt och spelar spel med mig i min kropp , känslor som jag inte riktigt vet vart
     jag ska göra av.
     Finns det ingen typ , emotionell papperskorg , där man bara kan slänga iväg allt som man inte vill känna.
     Allt hade varit så mycket lättare om jag hade kunnat vara känslokall precis som alla andra , inte bry sig.
     Att bara kunna vara någons vän , inget mer.
     Nej nej , gottfolk.
     Jag tänker aldrig försöka kasta bort den jag är , det borde inte ni heller göra.
     Var lite mer öppna för nya saker , nya möjligheter , vem vet , du kanske hittar en lycka som inte går att ersätta?

Att våga spela ut de känslor som man har , det är inte alltid så lätt.
    
    Att försöka visa vad man egentligen tycker , utan att göra saker o ting komplicerade , det är omöjligt.
    Därför är det bara att säga precis som det är , hoppas på det bästa och våga ta riskerna.
    Ibland förlorar man något bra , ibland finner man något bättre.
    Jag är redo att ge upp allt för det bättre som jag hittat , men jag vet inte , jag kanske inte ska gå all in?

Just nu spelar det ändå ingen roll , då det inte är möjligt , men det är så svårt att låta bli..

     Man vill verkligen , mer än något annat , men istället så håller man tillbaka det.
     Varför? Rädsla för att bli ensam.
     Jag är jävligt rädd just nu , det är nog du också , om du känner efter ordentligt.
     Så varför kan vi inte finnas här för varandra?
     För att ena parten alltid vill något mer än vad den andra vill , simple as that.

Ge upp?

     Borde jag ge upp?
     Borde jag fortsätta försöka?
     Borde jag bara finnas där , utan känslor?
    
     Just tell me what to do.




Manlig modebloggare.

Läste på aftonbladet idag att folk gärna skulle vilja se manliga modebloggare?

Är det bara jag eller är det inte ganska uttjatat nu? Med modebloggare dvs.
Jag skulle utan tvekan kunna tänka mig att vara en modebloggare då kläder intresserar mig , men inte det "riktiga modet" utan istället min egna stil , som jag tycker är ganska så unik.
Men vad vet jag.

Vad tycker ni , bör det finnas manliga modebloggare?  Bör jag vara en av dem?

Vem läser?

Vem läser min blogg och varför?

Känns som det börjar bli endel som faktiskt klickar in på min blogg dagligen nu , skuller bara vara roligt att veta vilka det är , lite motivation till att skriva helt enkelt :)

I know what's missing.

I miss who i used to be .. i wana have a home again , you know ..
I miss you ..
I guess i miss all of it , does any of that make any sense?


When we were young , everything seemed so simple ..
Conquer the world , save the world , live happily ever after ..

But when you think about it , were you really happy?

What is gona make you happy?
Is it how you look? how succesfull you are? The car you drive? The people you know?
If you have all those things , it's still gona feel like it's not enough..

So then what is?

Love i think .. And that love can be for a boy or a girl or .. a place or a way of life or even for a family ..
But where you find it , that's up to you ..

So where are you gona find that love?

Im pretty sure i've found mine.

Ord och tankar.

Här ligger jag nu ensam nere i Malmö , i ovishet om hur saker och ting ska fortsätta.

Livet blir inte precis så som man önskar ibland , och självklart får man leva med det.
    Men just nu skulle det faktiskt kännas skönt om det gjorde det.
    Att stå där med dig i min famn , det var den bästa känslan jag någonsin upplevt.
    Som jag sa till dig , bästa beskrivningen är verkligen att när jag är med dig , så spelar inget annat någon roll.
  
Hmm så vad ska man göra?
    Absolut precis ingenting ska jag göra , det går som det går. Jag hoppas bara det går bra , inget mer.
    Att hitta en så helt underbar person som du , det trodde jag inte gick.
    Att få le så som jag gjort i helgen , haft en helt underbar helg och haft något fruktulöst roligt!
    Man kände sig verkligen välkommen , överallt.
    Ditt leende fick mig att smälta lika mycket innombords varje gång , jag förstår inte.

Hur kan det bli så?
    Jag känner inte sådana saker så snabbt , vanligtvis.
    Det finns verkligen inte.
    Att man känner sig verkligen komplett , fulländad och som en liten 12åring på nytt.
    GALET!

I
vilket fall så är jag grymt glad över att ha fått previlegiet att träffa en så helt underbar tjej som du.
    Så mycket roligt vi har gjort , cheese cracker night med bål , kan det bli bättre?
    Fota ute i naturen , lära sig massa nya saker som jag inte hade någon aning om innan.
    Varför kan jag inte sluta tänka på det?!

Jag tror fan jag är påväg att falla för någon , vilket inte vore möjligt just nu.
    Det känns som jag har hittat min bäste vän , min soulmate och mer därtill , soulmate plus som vi säkert skulle kallat det :D

Du får min värld att snurra , som en liten jojo.
    Du får mig att trivas med mig själv och att må bra.
    En vacker dag , ska jag ta hand om dig , om du släpper mig så tätt inpå.



Slutpratat från Martin , hejdå.


Värdelöst.

Okej , så jag hade ungefär 28 st unika besökare när jag skrev om självmord.

Hur många kommenterade på vad jag faktiskt skrev? Ingen alls.
Ska jag ens fortsätta att skriva en argumenterande blogg , som jag tycker tar upp något viktigt , så får ni allt se till att sporra mig vidare till att skriva också.


Tack på förhuden.

Självmord?

Här om dagen så läste jag något väldigt oroväckande.

En trettonårig flicka hade blivit "nät mobbad" av någon anonym person , såpass mycket att hon tog sitt eget liv.
Är det verkligen vad dagens samhälle har kommit till?
Anonyma personer som "mobbar" och försöker få folk att må dåligt , bara för att dom tycker det är kul , är det verkligen rätt?
Att den yngre generationen får stå ut med allt mer och mer skitsnack , fula ord , saker som får dom att må dåligt , kanske inte bara genom internet , men även i skolan , är det verkligen så det ska vara?

Jag tycker det här är helt fel , att någon som verkligen har hela livet framför sig ska försvinna bara sådär.
Tänk dig , tretton år , man har knappt börjat leva ens , så händer något sådant.

Kommer du själv ihåg när du var tretton? Hur lekfull man var , hur man tyckte att allt var roligt.
Första gången man rökte , trottsade sina föräldrar och gick på den där festen ändå , och så vidare.
Skulle du ha velat missa den delen av ditt liv , eller är det något du kommer komma ihåg för evigt?

Nu vet jag inte om något utav det jag skrev lät vettigt , men jag blir bara jävlig trött på att människan ska vara så svag att ge upp , ta självmord på grund av något någon sagt.
Stå på er själva , låt er bli starkare av era vänner som ni garanterat har , som stöttar er.
Lita på din förmåga att LEVA.

Nu har jag babblat färdigt för idag  , tack för mig.

Äta bajs?

Jag satt bara och funderade lite almänt på om man faktiskt kan äta bajs?

Typ , friterat bajs? Kokt bajs? Bajs med ris och sallad?
Finns det någon som skulle vilja pröva detta åt mig , så får ni mer än gärna höra av er!

Onödigt vetande.

Sittandes här så upptäckte jag en ganska så konstig sak.

Min vänstra handled svettas på ovansidan , jättemysko.
Kände precis efter och det var nästan som en liten blöt fläck där , helmysko!

Tänkte bara att jag skulle dela med mig lite av mitt konstiga liv till er som läser , vilka ni nu är.

Idiot.

Idiot idiot idiot idiot idiot idiot idiot idiot idiot idiot idiot idiot idiot idiot idiot idiot idiot idiot idiot idiot idiot idiot idiot idiot idiot idiot idiot idiot idiot idiot idiot idiot idiot idiot idiot idiot idiot idiot idiot idiot idiot idiot idiot idiot idiot idiot idiot idiot idiot idiot idiot idiot idiot idiot idiot idiot idiot idiot idiot idiot idiot idiot idiot idiot idiot idiot idiot idiot idiot idiot idiot idiot idiot idiot idiot idiot idiot idiot idiot idiot idiot idiot idiot idiot idiot idiot idiot idiot idiot idiot idiot idiot idiot idiot idiot idiot idiot idiot idiot idiot idiot idiot idiot idiot idiot idiot idiot idiot idiot idiot idiot idiot idiot idiot idiot idiot idiot idiot idiot idiot idiot idiot idiot idiot idiot idiot idiot idiot idiot idiot idiot idiot idiot idiot idiot idiot idiot idiot idiot idiot idiot idiot idiot idiot idiot idiot idiot idiot idiot idiot idiot idiot idiot idiot idiot idiot idiot idiot idiot idiot idiot idiot idiot idiot idiot idiot idiot idiot idiot idiot idiot idiot idiot idiot idiot idiot idiot idiot idiot idiot idiot idiot idiot idiot idiot idiot idiot idiot idiot idiot idiot idiot idiot idiot idiot idiot idiot idiot idiot idiot idiot idiot idiot idiot idiot idiot idiot idiot idiot idiot idiot idiot idiot idiot idiot idiot idiot idiot idiot idiot idiot idiot idiot idiot idiot idiot idiot idiot idiot idiot idiot idiot idiot idiot idiot idiot idiot idiot idiot idiot idiot.

Martin är rätt dum ibland.

Besvikelse.

Ibland blir man bara så väldigt ledsen och besviken , på grund av att man har för höga förhoppningar.

Varför blir man det ? När man bara kan ta allt som det kommer istället.
Nej , varje gång så hoppas man , hoppas så mycket så att man blir riktigt glad.
Vad händer varje gång därefter? Jo , man blir ledsen , för det blev inte som man hade tänkt sig.

Kan någon lära mig hur man inte hoppas på för mycket hela tiden?
Att bara kunna ta dagen som den kommer , njuta av stunderna man har.
Att bara kunna ta allt som det kommer , inte bara dagen utan även livet , allt.

Lär mig , snälla.

Oroligheter.

Jag har upptäckt att folk oroar sig på tok för mycket.

Dagens ungdom sitter och funderar dagligen på hur resten av deras liv ska se ut , hur deras karriär kommer bli , kommer jag hitta den rätta ? Osv. Listan över saker att oroa sig över skulle kunna bli oändlig , men varför ?

Varför sätta denna press på oss ? Tror ni verkligen att vi kommer prestera bättre bara för att någon flåsar en i nacken?

I think not , jag tror däremot att frihet och uppmuntran kan hjälpa en bra bit på vägen.

Hur många av her har egentligen inte känt att ni inte skulle vilja gå till jobbet idag , för usch vad tråkigt det är , ni klagar och säger att ni hatar erat jobb så mycket , men gör ni något åt det ? Nej.
Dags att ta ett kliv ut och försöka styra upp det istället. Ingen anna kan göra det åt dig.

Sex pressen ökar även den , i alla åldrar.

Vad föredrar ni , sex med känslor där allt spelar någon roll och att det faktiskt känns äkta? Eller sex utan känslor där man bara stoppar in och ut , utan att bry sig om varandra alls , bara göra sin sak och sedan säga hejdå.
Är det verkligen värt det ?

Musik är något ni alla borde ta vara på lite mera.

Hur många av er har egentligen en pepplåt som ni blir extra glada utav? En melodi som kan få er att tänka på ljusare tider må hända?
Något som kan få er att se på världen på ett annat sätt.

Snälla , öppna upp er , låt musiken förändra era liv , låt konsten förändra era liv.



Nu har jag babblat på om massa konstig dynga ganska länge här kände jag , och det tog faktiskt bara 5 minuter att skriva , otroligt.

Cheer up kids! So long.

//Martin

RSS 2.0