On your command.

Irriterande och frustrerande.
När allt bara ska ske på andras premisser.
Att man alltid ställer upp, hjälper till och försöker,
men vad får man tillbaka?
Man öppnar dörrar, man lyssnar, man står ut med saker som ingen annan ens skulle lyssna på.
Man är en vän, man är mer än vad som alltid krävs.
Man står ut, för att man fortfarande tror.
Att ha något att hoppas för, någon att lita på.
Att tro att man faktiskt har någon man kan lita på, i vått och torrt.
Så är det inte..
Det är allt annat än ok.
Nu ska jag fortsätta tvätta, en lördag, känns lite sorgset.
_____________________________
Whatever I do, I'll still be around for you.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0