Sick and tired

Trött på att försöka.
What's the point?
Jag har inte det jag vill ha i vilket fall.
Kan inte fatta att det redan gått 3 veckor..
Trots det vaknar jag upp varje dag med att bryta ihop och gråta..
Jag vill vara med dig, men vad du vill är ganska uppenbart..
Och det respekterar jag.
Men jag trodde nog aldrig att det skulle vara så här jobbigt så här länge..
Att inte kunna sova en blund om natten, inte på dagen..
Att inte ens kunna lägga sig i sängen och sova när det väl är dags,
utan istället ta soffan för att sängen lämnar för mycket plats..
Att hela tiden bara känna sig så lämnad, utsatt och ensam..
Jag är så sjukt patetisk så det finns inte..
Det här har tagit kol på mig totalt, på mig och mitt liv..
vilket var mitt första misstag, att mitt liv kretsade kring dig.
Jag gråter igen, för jag saknar dig, och jag gillade att du var min sol..
Min sol som jag snurrade runt..
Mitt hjärta är brustet, det slår tomma slag..
jag tror det känner av att det inte längre har något att slå för..

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0