It hasnt felt like home...before you

Helt galen helg, obeskrivlig på så många punkter..
Sjuka ställen, konstiga tider, ja, allt har verkligen varit annorlunda..
Men en sak har varit densamma.
Trots att jag har underhållt tankarna med annat och andra..
Jag har träffat nytt kul folk, vilket var riktigt roligt
men det hjälper inte, mina tankar flyger iväg.. igen..
Jag trodde det skulle bli lättare nu, att allt bara skulle fungera bra?
Men jag tror inte ens jag mådde så här dåligt när det faktiskt tog slut..
Jag försöker bearbeta det så gott som jag bara kan,
men inget verkar fungera, alls.
Har till och med skrivit och spelat en hel låt, på både gitarr och sång.
Det låter trots allt ganska bra, men det ska nog aldrig spelas igen.
Den tiden är förbi, tråkigt nog..
Ännu en gång, så försöker jag bara..
Men vart vänder jag mig när jag är rädd? När jag är ensam?
Jag vänder mig till mig själv, jag tittar på mig själv i spegeln,
och allt jag ser är något påklistrat.
Jag ler, jag dansar, jag lever, men ändå så är jag död.
Att det här skulle bli så jobbigt med tiden, det trodde jag aldrig.
Att det ens skulle hända, det visste jag, men inte så här..
Ännu en gång, så försöker jag, men det slutar bara med att
jag bryter ihop igen, jag gråter, jag sitter här..
Jag kramar om kudden, som har en svag doft av dig kvar,
men sakta och säkert så försvinner doften av dig..
i samma vända som jag försöker komma vidare med mig själv.
Men ja, det går inte, jag fattar inget, men det går inte..
Jag är inte arg på dig, jag hatar dig inte och jag förstår dig..
det gör jag, verkligen..
Jag menar, titta på mig själv? Vem vill stå ut med det?
Ingen.
Jag står, jag faller, jag stupar, ikväll var jag ensam igen, och ljusen slocknade till dina andetag.
.
_______________________________________________
.
And I know its easy to say, but its harder to feel this way 
And I miss you more than I should, than I thought I could, 
I can't get my mind off of you 

and I hate the phone, 
but I wish you'd call, 
thought being alone, 
was better than, was better than...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0