Hemma
Äntligen hemma, efter en sen onsdags kväll.
Vilket liv man lever egentligen..
Fantastiskt och underbart, men samtidigt sjukt patetiskt.
Hur kan jag ens sakna dig?
Varför saknar jag dig?
Saknar jag det vi hade?
Eller saknar jag dig?
Vet inte längre.
Men oavsett vad, så är jag nöjd med mig själv.
Med den jag är.
Jag är bra, och jag förtjänar mycket bättre än så.
Jag tycker fortfarande om dig.
Men inte på samma sätt som förut, det kan jag inte.
Du var inte som alla andra, det var speciellt.
Det kändes konstigt att gå på något sådant som idag,
utan dig, för du har alltid varit med.
Men det är väl på tiden att jag vänjer mig.
Jag är som jag är.
Självsäker, snygg, självständig.
Jag behöver inte det här.
Jag behöver inte vakna 3 på natten och gråta.
Jag behöver inte vara ledsen.
Jag behöver det här.
Men samtidigt, så behöver jag dig.
Tvistade tankar... det här är jobbigt.
Jag saknar dig.
Kommentarer
Trackback
