Tomhet..
Nu är det verkligen tomt här, det finns inget annat kvar än minnen.
Minnen som jag helst bara skulle vilja glömma, men jag kan inte.
Varför vill jag glömma?
Det kanske hade varit lättare då?
Nej, troligtvis inte.
För inombords hade jag vetat att jag älskat dig, precis så som jag gör nu.
Förstår mig inte på mig själv.
Jag har blivit sårad, trots det så finns det inget annat jag hellre vill i mitt liv..
än att ha dig här med mig igen..
Jag tittar på Karl, minns våra tågresor, när jag faktiskt köpte honom.. hur glad du blev..
När jag försvann ur ditt liv under en tid, och allt du hade var honom med min lukt..
Våra promenader, vår matlagning.. ja allt.. jag kommer verkligen sakna det..
Det här är sjukt.. jag vill inte.
Jag bryter ihop igen..
Och "jag vet" inlägget handlar inte ens om dig btw.. det handlade om T och C..
Kommentarer
Trackback
