Simply Martin

Holding up, holding on to you.

Idag är en mindre bra dag.
Även om gårdagen gick riktigt bra,
var otroligt roligt att få provjobba.
Jag trivdes bra med folket och butiken.

Men idag, så vet jag inte vad det är.
Jag känner mig inte bra.
Inte så bra som jag vill känna mig.
Jag har mina drömmar, mina mål,
men de känns ganska långt borta.
Som allt annat.
Kommer jag klara det?
Hoppas verkligen det.

Känns på något sätt bra dock,
vakna upp varje morgon, kolla på spegeln,
S <3 M står kvar.
En påminnelse om en bra helg.
Ge mig helg igen.
Jag behöver det, jag behöver närhet,
men jag vill inte vara för krävande.

Känns som jag är fast, i någon paralell värld.
En värld som blandas mellan verklighet,
drömmar och hopp.
Jag gillar drömmar, jag gillar hopp.
Men ibland så ogillar jag verklighet.

Alla har sin grej, något dom är otroligt duktiga på.
Jag kan lite av varje, men jag är inte otroligt duktig,
på något alls.
Och det stör mig.
Jag vill.
Men det vill sig inte, för verkligheten kommer alltid ikapp.
Saker som hände för 4 år sen,
ska det verkligen spela någon roll?

Idag känner jag verkligen inte för att finnas,
jag vill försvinna, bara ett tag, in i det tomma,
in i mörkret.
Men som någon en gång sa, mörkret har inga svar.
Mörkret ger mig inte det jag behöver.
Men ändå så söker jag mig dit.
Selfdestructive? Javisst.

Det var skönt att skriva av sig lite.
Så nu kanske jag kan må lite bättre.
Jag är ju trotts allt lycklig, tillslut.
Jag har världens mest underbara flickvän, tillslut.
Jag saknar dig.


Breathe.