Never let this light go out
As we walk these dark and lonely streets,
a light that will never cease, never cease to shine.
Upon your cheek, light your face up this time.
I see you as before, but has the scars healed from that open door?
My heart is yours to keep, dont hide behind that door,
just walk on in, and take it,
why wont you just, walk in.. and take it.
Det har varit en lång helg, och jag måste stå ut med en till sådan.
Men nu känns det som jag är mer på gång.
Med flytt, med allt, jag känner mig engagerad.
För jag vill verkligen det här, för min egen skull.
Det känns bra.
Jag känner, ett pirr, en nervositet som jag bara känner ibland,
när jag är riktigt kär.
Och det var länge sedan jag kände det.
Det är skönt, men jobbigt.
Som mycket annat, skönt, men jobbigt.
9:e juli, ska jag vänta tills.
Tänk vad mycket tid vi spenderar på att vänta.
Det är ganska sjukt.
Men det är värt väntan, för att få se dig igen.
Gårdagen var inte så bra, men idag är bättre.
Ibland har vi dåliga dagar.
Det gäller bara att ta sig igenom dem.
Inte ge upp, och låta hatet och tankarna vinna.
Du är stark, det vet jag.
Antagligen starkare än mig.
Och jag ser verkligen upp till dig, som klarar dig så bra.
Jag är verkligen stolt över dig, som klarar dig så bra.
Jag har mycket att lära av dig.
Och det känns skönt att vara en del av dig, ditt liv.
Det känns betryggande, på något sätt.
Idag är en bra dag, det ska bli en bra dag.
För idag, är dagen då jag slår tillbaka emot tankarna.
Tankarna som har försökt att äta upp mig inifrån.
Idag biter jag tillbaka, och slåss för min sak.
Jag tänker inte ge upp.
Fuck that, som vi så fint brukar säga.
Jag älskar dig, min Sarah.
//Martin
Kommentarer
Trackback
